Husgrund

I Helgen har vi haft besök av Mickes kusin Mats med familj. Vi förstår varför de inte kommer så ofta längre på sin ledighet... Jag skulle bara fråga Mats vad vi kunde göra åt sprickorna i vår husgrund för jag ville måla grunden när väggarna blir klara. Jag skulle inte ha frågat... Han hämtade kofoten och började knacka loss allt... Så var det med sprickorna som jag tänkte att vi skulle ha lappat ihop enkelt och snabbt men Mats är murare och arbetsmyra precis som sina bröder. De kan aldrig vila.. att jag glömt bort det och råkade nämna sprickorna... Dumt gjort av mig.

Här är sprickorna borta, och resten med för den delen.

Andra sidan. Här har Mats börjad "slänga på" cement.

Hoppsan... Med min smarta ide att fråga om hur man "spacklar" igen sprickor så resulterade det i att det "råkade" finnas en rutten stock i huset. Shit... Varför skulle jag bry mig om lite sprickor?? Den där stocken ser ju ganska viktig ut... Nu lär väl huset snart börja luta.. Stocken ska bytas ut. Grundsprickorna kanske inte var så dumma i allafall...

Första lagret med puts.

Jo.. Innan jag åkte till jobbet så frågade jag Mats hur vi skulle kunna göra med grunden till entrén.. Det börjar släppa lite här och där och eftersom Micke ska bygga en ny trappa så kan det ju vara smart att fixa lite där också. Han hämtade kofoten och slog bort allt det lösa och när jag kom hem så hade Micke och Mats fixat puts där med och det blev SÅ FINT... (Bilder kommer senare)

Murar MATS...

Murar Rumpa... eller var det Micke han hette?

Sent på kvällen skulle jag visa Mats sambo Mia hur man gör fina halsbandsberlocker... Det här är resultatet. Bilder på barnen, 2 glasbitar, en ram som är lödd av silverlod(silver och tenn) och ett jätte tålamod. Det blev superfint. Jag passade på att göra en av Lina och Elvis. Jag har ca. hundra påbörjade men ingen färdig. Mia var jätteduktig på att löda och halsbanden blev jättefina.

Nu är det jättetyst i huset för Mats och Mia tog med sig Lina och Kim till Rättvik. Det är bara torktumlaren som låter.. Jättekonstigt.. Hade glömt bort hur tyst det faktiskt kan vara även fast man bor nära en väg... I morgon bitti är det ingen Lina som kommer att gråta när Alexi hälsar på henne med sitt klumpiga sätt.. Bäst att passa på att njuta av tystnaden även fast jag kommer att sakna alla ljud av mina "små" älsklingar..