Ett steg närmare....

Ett rött hus med vita knutar.
Jag skulle ta kort men batteriet var slut i kameran så det får bli en bild på hur huset såg ut i september förra året.
Det såg verkligen ut som ett öde hus . Totalt misskött både inne och ute. Ute ser det fortfarande bedrövligt ut men det känns lite bättre när vi fått på lite färg på framsidan. Det är inte färdigt ännu. Tiden räcker inte till, det blir mörkt så fort och så har vi ganska mycket på jobbet den här veckan.
Jag klättrade i alla fall upp på entré taket och målade runt fönstren i kväll. Jätteläskigt... tog fönstervägen in. Kim fick hjälpa sin gamla mamma in.

Stackars sorgsna hus...

En bild på hur köket såg ut exakt 1 år sedan. Det har hänt lite sedan dess men fattas en del små grejer som lister och sånt.

När jag bläddrade bland bilderna så hittade jag den här gulliga bilden. Vår pudelfamilj.
De sitter på trappan till vårat förra hus. Visst är de underbara!! Trappan var precis färdig. Vi slet som galningar mitt i natten med bygglampa. Micke snickrade och jag målade husgrunden. Det var helt sjukt.. Vi jobbade dygnet runt för att få allt fixat inför husförsäljningen.

Här är de allihopa. Mammas storpudel Ellen sitter alltid fint som en drottning. Nu har vi "bara" 2 pudlar. Elvis fick åka till himlen 1 år sedan.

Hoppas vädret håller i sig, I dag hade vi 24 grader. Hinner inte måla något före fredag så regnar det då blir jag galen.